Mark Hur Vaar Skugga

Em D Am Em Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere, G Am B inom ett mörker sig slutar, Em D Am Em hur guld och purpur i skoveln, där, G Am G B Em (Em F# G) byts till grus och klu- -tar. G D Vinkar Charon från sin brusande älv, Am Em B och tre gånger sen dödgrävaren själv, G D mer du din druvan din ryster. Em D Am Em Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv G Am G B Em gravvård över vår sy- -ster! Em D Am Em Ack längtansvärda, och bortskymda skjul G Am B under de susande grenar, Em D Am Em där tid och döden en skönhet och ful G Am G B Em (Em F# G) till ett stoft förenar! G D Till dig aldrig avund sökt någon stig; Am Em B lyckan, eljest uti flykten så vig, G D aldrig kring grifterna ilar. Em D Am Em Ovän där väpnad, vad synes väl dig, G Am G B Em bryter fromt sina pilar. Em D Am Em Lillklockan klämtar till storklockans dön, G Am B lövad står kantorn i porten Em D Am Em och till de skrålande gossarnas bön G Am G B Em (Em F# G) helgas denna orten. G D Vägen opp till templets griftprydda stad Am Em B kantas mellan rosors gulnade blad, G D multnande plankor och bårar; Em D Am Em till dess den långa och svartklädda rad G Am G B Em mjukt sig bugar i tårar. Em D Am Em Så gick till vila, från slagsmål och bal, G Am B grälmakar Löfberg, din maka, Em D Am Em ej mer från gräset långhalsig och smal G Am G B Em (Em F# G) hon än glor tillbaka. G D Hon från Dantobommen skildes i dag Am Em B och med henne alla lustiga lag. G D Vem skall nu flaskan befalla? Em D Am Em Torstig var hon och urtorstig är jag; G Am G B Em vi är torstiga alla.