En Spelmans Jordafärd

Simplificar Afinação: E A D G B ECapotraste: Sem capotraste [Intro] Am Am Am Am [Vers 1] Am G Am Em7 Am Förr än rosig morgon lyser över Himmelmora kam, se, då bärs där ut en död från Berga by. Am G Em Am Em7 Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram, under morgonhimlens svala, gråa Am sky. C G Am E7 Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg, tunga huvuden sig böja som i bön. Am G Em Am Em7 Am Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död, över äng som under daggen lyser grön. [Vers 2] Am G Am Em7 Am Han var underlig och ensam, säga fyra svarta män, han led ofta brist på husrum och bröd. Am G Em Am Em7 Am Se en konung, säga rosorna, och trampas på igen, se en konung och en drömmare är död! C G Am Det är långt, säga bärarna, det känns som många mil, och när hetare blir dagen går man E7 trött. Am G Em Am Em7 Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil, det är kanske någon blomma som Am har dött. [Vers 3] Am G Am Em7 Men när kistan vaggar svart genom vårens gröna skog, går en tystnad genom morgonvaknad Am teg, Am G Em Am Em7 och då stannar västanvinden för att lyssna vem som tog mitt i rosorna så stora tunga Am steg. C G Am E7 Det är bara Olle spelman, susar tall och sjunger gran, han har lyktat sina hemlösa år. Am G Em Am Em7 Det var lustigt, svarar vinden, om jag vore en orkan, jag skulle spela hela vägen där Am han går! [Vers 4] Am G Am Em7 Am Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben, gungas tröttsamt genom solens bleka ro. Am G Em Am Men när kvällen svalkar härlig över lingonris och sten, hörs det tunga tramp i Em7 Am Himmelmora mo. C G Am E7 Tramp av fyra trötta män, som i sorg gå hem igen, och de böja sina huvun som i bön. Am G Em Am Em7 Men djupt i djupa grova spår trampas rosorna till sår, mitt i äng som under daggen lyser Am grön. [Vers 5] Am G Am Em7 Am Han är borta, säja fyra, det blir tungt för hans mor, som på fattiggåln i Torberga går. Am G Em Am Em7 Am Varför trampas vi av klackar, varför slitas vi av skor? Jämra rosorna och visa sina sår. C G Am E7 Det är Döden som har dansat genom Himmelmora mo, susa tistlarna på klövervallens ren. Am G Em Am Em7 Han har slipat er till träck med sin gamla grova sko, när han dansade med drömmarens Am ben. [Vers 6] Am G Am Em7 Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus, bleka stjärnor blinka fattigt från sin Am sky. Am G Em Am Em7 Am Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus, går en sång över näckrossållad dy. C G Am Och stormen sjunger svart och vitt och i skum kring Härnaön sjunga vågorna om ödemarkens E7 nöd. Am G Em Am Em7 Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön, ty en spelman och en drömmare är Am död.