Cifra de Balladen Om Briggen Blue Bird Av Hull - Evert Taube
Veja os acordes de Balladen Om Briggen Blue Bird Av Hull, de Evert Taube, e use os controles desta página para mudar o tom, ajustar a leitura e acompanhar a música enquanto toca. Ver mais cifras de Evert Taube →
Primeiro acorde: E 9 acordes identificados
Afinação: E A D G B ETecla: AmCapotraste:
2nd traste
[Intro]
Det var Blue Bird av Hull,
det var Blue Bird, en brigg,
som med sviktande stompar stod på
Över Soten i snöstorm med nedisad rigg,
själva julafton sjuttiotvå.
Surra svensken till rors,
han kan dreja en spak,
sa kaptenen, - All right boys, lös av!
Och Karl Stranne fran Smögen blev surrad till rors
på Blue Bird, som var dömd att bli vrak.
[Verse 1]
Han såg Hållö fyrs blänk, fast av snöglopp och stänk,
han stod halvblind - han fick den i lo,
och i lä där låg Smögen, hans hem, där hans mor
just fått hans brev från Middlesborough.
- Nå, vad säger du Karl, går hon klar? - Nej, kapten!
Vi får blossa, för här är det slut!
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä!
- I med ankarna och båtarna ut!
[Verse 2]
Men hon red inte opp. Och hon fick ett par brott,
som tog båten de hade gjort klar.
- Jag tror nog sa Karl Stranne, att far min har gått
ut, emot oss. Jag litar på far!
- Båt i lä! Båt i lä! Det är far - Det är vi!
Det är far min från Smögen! Hallå!
- Båt i lä! sjöng han ut, alle man jumpa i!
Dom är här, vi blir bärgade då!
[Verse 3]
Det var Stranne, den äldre, en viking, en örn,
som på julafton sjuttiotvå
tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn
till att bjuda de skeppsbrutna på.
- Hur var namnet på skutan, han sporde och slog
nio supar i spetsiga glas.
- Briggen Blue Bird! - Det tionde glaset han tog
och han slog det i golvet i kras!
[Verse 4]
- Sa ni Blue Bird, kapten, briggen Blue Bird av Hull?
Gud i himlen! var é då min son?
Var är pojken, kapten? För vår frälsares skull!
Det blev dödstyst bland männen i vrån.
[Verse 5]
Gubben Stranne tog sakta sydvästen utav.
- Spara modern, kapten, denna kväll!
Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav,
nämn ej Blue Bird av Hull, är Ni snäll!
Och kaptenen steg upp. Han var grå, han var tärd,
stormen tjöt, knappt man hörde hans ord,
när han sade med skälvande röst till sin värd:
- Karl stod surrad och glömdes ombord...